Under senare tid har frågan om brister i underhållet av våra järnvägar varit uppe till debatt. Det är ju inte så konstigt eftersom det på många håll har klagats just på brister i underhållet - en lite mildare beskrivning än slarv eller "glömt bort". Om det är brister som är tänkta att åtgärdas så får man ju lita på att det blir så. Jag tror inte det beror på slarv. Men det kan kanske bero på att anmärkningar som görs inte åtgärdas av olika skäl. Ett skäl kan väl vara att man bedömer anmärkningen som att den kan lämnas utan åtgärd. Ett annat att man har sänkt nivån på underhållet av olika skäl. Ytterligare ett skäl skulle kunna vara att man inte bör anmärka på vissa brister och därför kommer bristerna inte heller att åtgärdas eftersom de inte existerar på pappret.
Om det är så att man drar ned på underhållet, så måste man ställa sig frågan på vilken grund man beslutar om detta. Det sägs ibland i att "det inte finns pengar", men det är ju inte sant. Pengar finns ju - det är ju bara frågan vad de används till. Det görs också en del utredningar om sådant här - om det är lönt att underhålla eller inte. Och en del som arbetar med teoretisk ekonomi kan till och med hävda att det inte är lönsamt att underhålla eller reinvestera (upprusta till ursprunglig standard) om det inte kommer att ge några effekter för de resande i form av kortare restider. Men med ett sådant resonemang kan man ju egentligen låta allting förfalla och sedan bygga nytt istället.
En upprustning av 43 kilometer järnväg mellan Borås och Herrljunga kanske kostar runt 200 miljoner kronor och det kan tyckas dyrt. Ett argument mot sådana här upprustningar brukar vara - förutom att pengar inte finns - att resandet jämförelsevis bara är någon procent av resandet på "stora" banor, exempelvis den framtida Västlänken, som kommer att kosta ca 20 miljarder kronor. Men dividera för skoj skull 200 miljoner med 20 miljarder och se vad resultatet blir!
Det här är inte den enda banan i behov av upprustning - det finns flera av dem i västra Sverige och Småland.
Bilden ovan visar en gammal sliper i Sparsör utanför Borås i april 2011. På flera av de andra sliprarna sitter spikarna löst med ett glapp på några centimeter. Skall förresten kolla om den murkna slipern är utbytt nästa gång jag är där.
